Hon rankas som en av Sveriges största unga ryttartalanger, sjunger gärna när hon mockar och önskar att hon kunde få mer tid över till att vara tävlingsfunktionär. Möt Wilma Bertilsson – en av juni månads ABENA-ryttare!
Namn: Wilma Bertilsson.
Ålder: 17.
Bor: Södra Åreda.
Familj: Mamma och pappa.
Hästar: ”Den situationen är lite krånglig just nu men jag får väl säga Flavius endast. När jag red Cesar på SM nyligen sprang han terrängen jättefint precis som han brukar. Några timmar senare var han halt, det visade sig vara en senskada och han kommer därför att åka tillbaka till sin ägare. Sedan får vi prova igen nästa år och ge det en chans till. Utöver Flavius har jag två treåringar också men de tävlar inte och jag ser dem inte så mycket.”
Favorithäst: ”Cesar tycker jag jättemycket om men jag måste säga att jag bildade ett starkt band med Angel (Anglode Drifter) som Doris Ruuda har nu. Den hästen tycker jag otroligt mycket om och jag får nog svara Angel.”
Intressen utanför ridsporten: ”Egentligen inga, det finns inte tid för så mycket mer. Men på hobbynivå tycker jag om att sjunga lite. Jag gillar att sjunga med kompisar som också tycker om att sjunga; i stallet, när man mockar och så. Det kanske inte är något intresse, men lite kul.”
Förebild: ”Jag har många förebilder. Mamma är en. Hon är en fantastisk morsa som ställer upp i ur och skur, åker på tävlingar, betalar för allt och hjälper mig med allt hon har. Inom min gren i ridsporten skulle jag säga Ingrid Klimke.”
Tjusningen med fälttävlan: ”Jag skulle säga att alla hästar tycker om det. Jag tror att hästarna känner lite extra när man rider terrängen. Alla tycker det är roligt, jag har aldrig varit med om att en häst inte tycker om terräng. Sen är det en fantastisk sport på så sätt att man får göra och prova allt. Peder Fredricson har till exempel ridit OS i fälttävlan en gång i tiden. Att rida an hinder i ett högt tempo och lära sig hålla sin häst i balans i högt tempo och sedan sadla om till hoppning, precis som Peder gjorde, tror jag att man har stor nytta av.”
Höjdpunkt i karriären hittills: ”Svårt att välja. Trots att det gått väldigt bra skulle jag ändå säga att jag haft lite stolpe ut. Det är en prestation i sig att ha tagit Angel – en häst som inte ens kunde fatta vänster galopp – hela vägen till EM på två år. Hon har aldrig haft ett enda hinderfel i terrängen och att ta henne till EM har jag lärt mig allra mest på. Det skulle jag säga är en höjdpunkt.”
Favorittränare: ”Mamma (Agneta), hon ser mig ofta och kan hjälpa till väldigt mycket. Filippa Magnusson, Cesars ägare, är också en tränare jag ofta hör av mig till och åker till ibland. Jag vill även nämna dressyrtränarna Camilla Fredin och Olof Axelsson och min hopptränare Jens Wickström.”
Det bästa med VFK: ”Jag tycker det är roligt att klubben blivit så stor och att VFK har gjort sig till någon form av namn. Sedan finns det väldigt många människor där som jag tycker om och som kämpar för klubben och är funktionärer nästan varje gång man är där. Det är något jag känner att jag gärna skulle vilja vara med på men vi är oftast iväg på tävlingar. Om jag bara hunnit skulle jag vilja vara funktionär, för att träffa alla fantastiska människor som finns på VFK och för att stötta min klubb mer.”
Beskriv dig själv med tre ord: ”Risktagare, empatisk, envis.”
Hästen som betytt mest för dig: ”Angel – och i viss mån även Flavius. Båda två ligger lika om man ser till vad de betytt men den jag tycker mest om är nog Angel. Däremot jag tror att Flavius kommer att vara den häst som kommer att lära mig allra mest. Han ser ut som en Brunte men har visat sig ha en busigare sida. Vi provar lite nya metoder just nu. Vi överöser honom med beröm, får honom att vara jättemycket framför skänkeln och låter honom vila veckan före tävling.”
Om att bli Månadens ABENAryttare: ”Jag tycker att det är en jättefin utmärkelse. Det är fint att det delas ut såna saker som inte hela tiden är beroende av prestationer och jag gillar att man kan bli uppmärksammad för att man är en bra människa.”